Nr 3 Underbara kvinnor – och män – på stranden

Fram till mitten av 1800-talet badade man sällan i havet eller solbadade på stranden – solbränd hud var ju trots allt långt in på 1900-talet ett tecken på kroppsarbete. Man var till och med rädd för att bada i det öppna havet. På 1800-talet var simning ännu inte en medborgerlig färdighet. Att tillbringa tid på stranden och njuta av den friska havsluften och umgås med varandra var däremot en del av badortslivet.

Vattenterapi i havet

Simningen som hälsovårdsform samt sol- och luftbad nådde också Nådendal. På 1890-talet lät badinrättningen bygga två bassänger för havsbad. De kunde nås direkt från badinrättningens avdelning med ångskåp. Som en del av vattenterapin tog badgästerna kalla bad i vindskyddade kallbadhus i havet – med damerna och herrarna i separata badhus. År 1895 erbjöd badinrättningen simlektioner för "ynglingar" i herrarnas kallbadhus. Badhusen var belägna på ett kort avstånd från badinrättningens övriga byggnader. Damernas kallbadhus låg längst ner i viken och herrarnas längst ut på udden.

Från badbehandlingar till stranden och det öppna havet

Ett nytt havsbad planerades vid en stor sandstrand i Tupavuori, några kilometer från stadens centrum. Tupavuori havsbad med stränder, rutschkanor och restauranger öppnades sommaren 1918. Enligt tidens anda var solbad och aktivt friluftsliv på modet, så en stor del av sommarlivet flyttade till Tupavuori. Badverksamheten i Tupavuori upphörde på 1940-talet och badanstalten i Nådendals centrum stängdes år 1963. Stranden i Nunnalahti är populär än i dag.

Bildtext 1: Damernas kallbadhus i Nunnaniemi på 1920-talet. Under 1800-talet var damernas och herrarnas baddräkter tunga och opraktiska. Helbaddräkter för män blev vanligare efter 1870-talet, för kvinnor först i början av 1900-talet.

Bildtext 2: Nunnalahti simstrand kallades Nunnalahti havsbad. Strandområdet var inhägnat och tillgång till stranden förutsatte att man betalade en entréavgift.