Nr 5 Nådendals gamla badinrättning

Nådendals historia som badort började på 1700-talet, då vattnet i källan i Viluluoto utanför staden befanns vara hälsofrämjande. Traditionen av att dricka brunn och gyttjebadsbehandlingarna åtföljdes av mer mångsidiga badaktiviteter när verksamheten flyttade till stadens strand på 1860-talet.

Badgästerna erbjöds omfattande behandlingar. Fokusen låg på badbehandlingar, motion och att kunna ta en paus från vardagen. Badinrättningens läkare ansvarade för planeringen av behandlingen. Det fanns flera olika typer av behandlingar. Varma bad ansågs vara lämpliga vid värk och kalla bad stimulerade blodcirkulationen. De olika baden inkluderade vatten-, inpacknings-, ört-, ång- och tallbarrsbad. Badbehandlingarna förstärktes till exempel med gyttje- och lermassage.

Friluftsliv och promenader ingick badinrättningens hälsoprogram. Badgästerna erbjöds möjlighet att hyra roddbåtar, göra seglatser, spela tennis och krocket eller göra utflykter till näromgivningen.

Sällskapsliv och nöjen utgjorde viktiga delar av badortslivet. En grundläggande regel för det sociala livet i Nådendal var att var och en hade friheten att välja att hålla sig till sitt eget sällskap eller umgås med andra. År 1899 öppnades Sjösalongen, belägen vid havet, och blev centrum för det sociala livet i Nådendal.

Resorna till badorterna hörde till de förmögnas nöjen. Nådendal besöktes fram till första världskriget av herrskap och ryska tjänstemän och officerare.

Badinrättningarna uppfattades främst som platser som erbjöd tjänster för överklassen, men redan i slutet av 1800-talet reserverade Nådendals bad 20 lediga platser för mindre bemedlade. Behandlingarna utnyttjades även av tjänstemän från till exempel polis och post, samt folkskollärare. Badinrättningen erbjöd lokalbefolkningen arbete, till exempel som baderskor och kärrpojkar, och gav köpmän och hyresvärdar intäkter.

Nådendals badverksamhets guldålder upphörde i och med första världskriget. På grund av ekonomiska utmaningar överfördes badverksamheten i stadens ägo år 1932 och avslutades helt år 1963. Av den forna badinrättningen återstår endast ett fåtal byggnader: Brunnshuset, Sjösalongen, ett utsiktstorn och en musikpaviljong.

Bildtext 1: Badinrättningens byggnader sedda från havet i början av 1900-talet.

Bildtext 2: Det stora Brunnshuset har byggts ut flera gånger.

Bildtext 3: Ångskåpen erbjöd värmebehandlingar där patientens huvud hölls utanför skåpet. Ibland kunde man tillsätta sprit eller terpentin i ångan.