Nr 7 Nådendals gamla hamn

Havet och hamnen har alltid varit viktiga delar av Nådendal. Klostret och staden grundades på 1400-talet invid havet, delvis på grund av reglerna för byggandet av klostret, och delvis på grund av handelsförbindelserna. Människor och gods rörde sig enklare längs vattnet än längs marken.

Med de stadsrättigheter som beviljades av kungen hade städerna rätt till utrikeshandel. På 1500-talet bedrev Nådendals borgare utrikeshandel med åtminstone Tallinn, Danzig, Lübeck och Königsberg. Staden hade dessutom handelsförbindelser med Stockholm och Österbotten. Exporten till Stockholm bestod av boskap och slaktdjur, saltat smör, kött, skor, öl och strumpor. Importen bestod av salt, järn, tyger, viner och, under nödåren, spannmål.

Nådendals hamn, dagens småbåtshamn, var på 1700-talet känd som en utmärkt hamnplats, till och med bättre än Åbo. Hamnens djup var 6–8 famnar, som ungefär motsvarade dussintalet meter.

I början av 1890-talet hade Nådendal en regelbunden färjförbindelse till vårt lands kuststäder, till och med till Viborg och Vasa. Sin storhetstid upplevde fartygstrafiken före första världskriget, då det som mest passerade 33 ångfartyg via Nådendal. Trafiken var beroende av fartyg fram till slutet av 1920-talet. Därefter ersattes fartygstrafiken av buss- och tågtrafik.

Bildtext 1: Handel på stranden på 1920-talet.

Bildtext 2: Ångbåtarna Vehmassalmi och Delet anslutna till hamnkajen.